Högtalare är den svagaste länken i nästan alla stereosystem. Detta har varit min åsikt i många år. Faktum är att det var ämnet för den allra första av denna serie inlägg för över ett år sedan (Vad är den svagaste länken i ditt system?). Men i andra änden av kedjan kan inspelningsslutet, mikrofonerna och teknikerna som används vid inspelningen vara ett större problem – särskilt när det gäller bildbehandling.
Det har gjorts mycket forskning om hur vi "lokaliserar" och uppfattar ljudkällor. Våra två öron och hjärna är en mycket kraftfull ljudanalysator i realtid. Tekniken som vår öron-/hjärn audioprocessor använder för att bestämma platser för ljudkällor varierar med frekvens. I diskantområdet (ca 2000 Hz och högre) producerar vårt huvud "skuggning". Denna skugga ger olika ljudbalans och nivå från ena örat till det andra när källan inte är direkt framför eller direkt bakom oss. Vår hjärna använder skillnaderna för att hitta källan. I mellanbasen (ca 80-800 Hz) är tidsfördröjningen mellan när ljudet når varje öra den viktigaste tekniken för att lokalisera källan. Genom mellanregistret (ca 500-3000 Hz och, ja, det finns viss överlappning med basen och diskant här), används båda processerna. De flesta röster faller i eller nära dessa mellanregisterfrekvenser. Detta gör röster bland de enklaste ljuden att hitta och har de skarpaste diskrimineringarna. (En intressant anmärkning: platser i främre mitten och bakåt är ofta förvirrade eftersom de inte har någon skugga eller tidsfördröjning.) Läs mer i It's All About Imaging!
historia:
Det första stereomikrofonsystemet demonstrerades på den stora elektriska utställningen i Paris 1881. En fransk designer vid namn Clement Ader hade två mikrofoner på ParisOperan och sände signalen över telefonlinjer till personer som lyssnade på stereohörlurar. De rapporterade att de kände att de var i hallen. Anledningen till två mikrofoner var att få mer lika ljudnivåer från alla artister. "Stereo"-effekten som vi känner den idag var en olycka.
Femtio år senare, i början av 1930-talet, forskade man om de bästa mikrofonteknikerna för att återskapa en fast stereobild med kraft på båda sidor av Atlanten.
Alan Blumlein, som arbetar för det brittiska företaget EMI, visade att om den identiska monosignalen skickades till två högtalare skulle den upplevda källplatsen vara mellan högtalarna. Han visade också att genom att bara ändra volymnivåerna kunde den uppfattade källan flyttas från en högtalare till en annan.
Detta ledde honom till att kämpa för mikrofontekniker. I denna inspelningsstil finns två mikrofoner så nära som möjligt i det horisontella planet. Vanligtvis placeras mikrofongivare (element) ovanpå varandra. Det bör inte finnas någon (eller mycket liten) tidsfördröjning för ljudet som kommer till varje element. Varje kanal förlitar sig på direktitetsmönstret för varje element för att fånga upp mycket skuggningseffekter.
Samtidigt arbetade forskare vid Bell Laboratories i New Jersey, under ledning av Dr Harvey Fletcher, på system med hjälp av förrymda mikrofoner. I denna teknik är de två mikrofonerna åtskilda, vilket orsakar en tids- och fasfördröjning mellan signalerna. Signalen som når den närmare mikrofonen när artisten är utanför mitten anländer tidigare på grund av det kortare avståndet. Omni-riktade mikrofoner används ofta i tekniken.
Debatten mellan de två skolorna fortsätter i dag. Ett konsekvent problem är att övervaka inspelningarna. Ingenjörer använder ofta hörlurar eftersom detta skiljer den högra kanalinspelningen helt från den vänstra kanalen och eliminerar rum, högtalarplacering, lyssnarplacering och högtalareffekter. Men de flesta seriösa lyssnare använder högtalare. Högtalare lägger till alla typer av komplikationer.
Från inspelningsstudio till ditt lyssningsrum
Nuvarande Ohm Walsh-högtalare (inte Ohm A, F eller G) använder högtalarens motsvarighet till Blumlein-systemet. När en lyssnare rör sig åt höger kommer de mer direkt framför den vänstra högtalarens primära axel och längre bort från den högra högtalarens primära axel (samt kommer närmare höger). Fasen av var och en är korrekt genom det mesta av lyssningsområdet och din hjärna uppfattar en enda plats för varje källa.
Distansa parinspelningar kan låta spektakulära på alla högtalare med bra bild när de lyssnar från sin sweet-spot. Med Walsh-högtalare finns det ett antal "sweet-spots", förutom den vanliga (lika avlägsen från högtalarna). Walshs kan också skapa "sour-spots" mellan "sweet" när tidsfördröjningarna i inspelningen bekämpar tidsfördröjningarna för högtalarplaceringen. Detta kan orsaka totala avbokningar. När du har utrymme för huvudets bredd kan problemet vara extremt förvirrande för lyssnare.
