Allmänna sändningar är en sändning som betjänar allmänheten inom en begränsad (men kommer att vara ganska stor) omfattning. Under normala förhållanden sänds offentliga sändningssignaler genom sändningslinjer anordnade i sändningstjänstområdet, vanligtvis en enkelriktad (nedströms) kabelsändning. Med utvecklingen av nätverkstekniken utvecklas också nätverksanslutna publika sändningar som kan samverka i båda riktningarna.
Offentliga sändningar är vanligtvis inrättade i byråer, trupper, företag, skolor, samhällen, byggnader, stormarknader och olika arenor. Den används för att släppa nyheter och intern information, släppa arbets- och vilosignaler, tillhandahålla bakgrundsmusik och användas för personsökning (som sändningar). Spårning) och tvångsinsättning av nödsändningar av katastrofala olyckor och så vidare.
Public broadcasting används också för trådlös överföring, men det är inte mainstream.
Ett högtalarsystem måste vara utrustat med minst följande länkar: sändningshögtalare, sändningseffektförstärkare, mikrofoner (och annan ljudkälla). Ett enkelt system visas i figur 1, där sändningsmikrofonen har prioritet, det vill säga att mikrofonsignalen automatiskt kan täcka andra ljudkällor.
Den här typen av enkla offentliga sändningssystem fanns redan i de stora stads- och landsbygdsområdena på det kinesiska fastlandet före reformen och öppnandet, men det fanns inga däck och cd-skivor på den tiden.
Att döma av figur 1 verkar högtalarsystemet inte skilja sig mycket från det professionella ljudsystemet. Det är inget annat än en effektförstärkare, högtalare, ljudkälla och annan kringutrustning. Vissa tror att om det finns en skillnad så är det bara att högtalarsystemet har en enkel struktur, lågkvalitativ utrustning och låga krav. Men det är det inte. Eftersom dessa två system har många viktiga skillnader i täckning, funktionsinställningar etc. är de inte samma, inte en enkel betygsfråga.
1. Den största skillnaden mellan högtalarsystem och professionellt ljud
1. Skillnader orsakade av täckning
Omfattningen av radio och TV i allmänhetens tjänst är vanligtvis relativt stor. Sändningslinjen i figur 1 kommer att vara ganska lång, ofta tusentals meter, mycket längre än högtalarlinjen för ett allmänt professionellt ljudsystem (det senare överstiger sällan 100 meter).
Eftersom sändningslinjen är ganska lång, för att minska sändningsförlusten, sänds sändningssignalen i"högspänning/lågström" läge i princip. Därför behöver sändningslinjen i allmänhet inte använda dyra högtalarkablar utan endast vanliga partvinnade kablar (eller dubbelkärniga mantlade kablar); om den är konfigurerad utomhus bör åskskyddsutrustning läggas till.
Eftersom systemet använder högspänningsöverföring måste sändningseffektförstärkaren ge högspänningssignaler. Vanligtvis har sändningseffektförstärkare inbyggda utgångstransformatorer för att öka (eller standardisera) sin utspänning, vilket kallas"konstant spänning" effektförstärkare. Utgångsterminalerna på effektförstärkare med konstant spänning är märkta med 70V/100V/120V/200V och andra nominella specifikationer för utspänning (Normal Output Voltage), istället för att markera det nominella belastningsimpedansvärdet (ohm-Ώ-tal) som professionella effektförstärkare. Det senare kallas därför"konstant motstånd" förstärkare.
Sändningshögtalare är terminalerna i sändningssystemet. Eftersom sändningslinjerna ger"högspänning/lågström" signaler, på motsvarande sätt bör sändningshögtalarna ha hög impedans. De har alla inbyggda"ledningstransformatorer" för impedanskonvertering. , Dess ingångsterminal är också märkt med 70V/100V/120V/200V och andra nominella tillämpliga spänningsspecifikationer (och märkeffektvärde), istället för att markera dess impedansvärde som professionella högtalare. Det finns inget behov av att beräkna deras impedans när du ansluter sändningshögtalarna, så länge den tillämpliga spänningsspecifikationen överensstämmer med den nominella sändningsspänningen för sändningslinjen kan de anslutas. Den totala effekten för sändningshögtalarna som är anslutna (parallellt) på samma linje kan dock inte vara större än den nominella uteffekten för sändningseffektförstärkaren som driver linjen, annars kommer sändningseffektförstärkaren att överbelastas. Minsta antalet sändningshögtalare är inte begränsat, och sändningseffektförstärkaren kommer inte att orsaka prestandaförsämring på grund av lätt belastning eller ingen belastning, och den kommer inte att skadas.
Förresten, vissa tror att utspänningen från en effektförstärkare med konstant spänning är lika med dess nominella spänning hela tiden. När de använder en voltmeter (eller nivåmätare) för att övervaka en effektförstärkare med konstant spänning, upptäcker de alltid att utgången är underspänning, så de tror att förstärkaren inte fungerar. Detta är faktiskt ett slags missförstånd."nominell utspänning" av"konstant spänning" sändningseffektförstärkare hänvisar till den utspänning som motsvarar den nominella utgången, inte den utspänning som är tillgänglig under några omständigheter. Faktum är att, eftersom ljudsignalen är en signal med varierande styrka, ändras även den faktiska utspänningen från ljudeffektförstärkaren under normal drift när som helst. Under överbelastningsförhållanden kommer endast toppsignalen att nå det nominella värdet, och dess genomsnittliga uteffekt är alltid mindre än det nominella värdet. Detta är anledningen till att"alltid underspänning" vid övervakning med nivåmätare. Den så kallade"konstantspänningstypen" betyder att dess utspänning är reglerad och inte kommer att förändras med vikten av lasten (under överbelastningsförhållanden) - det vill säga att den har utgångsegenskaperna för en spänningskälla, inte att dess utspänning kommer att vara som en strömkälla. spänningen är fixerad på en sådan storlek. De flesta moderna ljudeffektförstärkare använder teknik för negativ återkoppling med stor slingspänning. Därför är även det så kallade"konstant motstånd" effektförstärkare, faktiskt, de flesta av dem är"konstant spänning", men de är inte reglerade. Vad utgångsterminalen indikerar är inte spänningsvärdet vid nominell utgång, utan motsvarande belastningsimpedansvärde.
2. Skillnader orsakade av funktionsinställningar
1) Många professionella ljudsystem är stereosystem; även om det inte är ett stereosystem, är det vanligtvis nödvändigt att ta hand om orienteringen av ljudet och bilden för att få det ungefär att överensstämma med orienteringen av ljudkällan. I princip är högtalaranläggningen inte en stereoanläggning. Stereosystemet är ett elektroakustiskt system som kan återge den ursprungliga ljudkällans position i viss utsträckning. Som vi alla vet, för att skapa en ljudbild med azimutattribut, kräver ett stereosystem minst två kanaler, det vill säga minst två högtalare konfigurerade enligt vissa regler bör användas för att avge två relaterade men olika ljud. Högtalarsystemet har i princip bara en kanal. Även om det kan finnas många högtalare i ett högtalarsystem spelar de bara samma ljud; flera högtalare är inte avsedda att skapa en ljudbild med en känsla av orientering, utan att skapa ett så enhetligt ljudfält som möjligt i sändningsområdet. Om du måste sända stereoprogram i det allmänna sändningssystemet är det förstås inte omöjligt, utan bara inom ett begränsat sändningsområde, och ytterligare investeringar krävs.
2) Både professionella ljudsystem och högtalarsystem är utrustade med flera ljudkällors ingångsgränssnitt, men i högtalarsystem har dessa ingångsportar i allmänhet en prioritetsordning. Vanligtvis har minst en mikrofon högsta prioritet. Mikrofonens signal kan automatiskt undertrycka andra insignaler (det vill säga den har den så kallade automatiska"tystnadsfunktionen"), så att nödsändningar kan tvångsföras vid personsökning och nödsituationer. Förförstärkare och mixare, som är ingångsgränssnitten för allmänt professionellt ljud, är vanligtvis inte prioriterade.
3) Det professionella ljudsystemet fokuserar mer på ljudkvaliteten i replay-ljudfältet; medan högtalarsystemet fokuserar mer på hanteringen av systemet, såsom partitionshantering, automatisk timing, nödkraftsavbrott, larmkoppling, automatisk generering av operationsdagbok... etc.
